Så gick det till när vi köpte Totti

När jag växte upp hade min familj en liten dvärgpudel, Pontus. Han fanns redan i huset när jag föddes och gick bort när jag gick på högstadiet och i ettan på gymnasiet köpte vi en långhårig chihuahua, Baloo.
Baloo var verkligen världens snällaste hund. Väldigt lugn och sansad och han var så söt.
När Baloo hastigt gick bort i juni månad i år, troligtvis pga. hjärtfel så blev jag såklart helt förstörd.
Med en gång ville jag ha en ny hund, men min sambo Henrik var verkligen inte övertygad. Baloo hade vi haft hemma hos oss då då, men han bodde huvudsakligen hemma hos min pappa sen jag hade flyttat hemifrån.
En sak var dock glasklar; skulle jag ha en ny hund så skulle jag byta ras. Av den enkla anledningen att jag inte ville komma i situationen att jag skulle börja jämföra den nya hunden med Baloo, som i mina ögon var den perfekta hunden.
Valet föll på att skaffa en liten pomeranian. Problemet var bara att vi bor mitt i stan på 8.e våningen och att då skaffa en valp kändes inte som en bra idé. Så jag började att söka med ljus och lykta efter en vuxen hund, helst en hane.
Detta visade sig vara mindre lätt, men till slut hittade vi en hund som vi skulle köpa, men magkänslan sa nej och vi gick på den och avstod från att köpa honom.
Efter det beslutet började jag ångra mig och mådde allmänt dåligt, men så en dag fick jag ett mejl från en uppfödare som jag tidigare hade kontaktat. Hon hade en valp på 7 månader som hade lämnats tillbaka från köparen som nu återigen var till salu.
Jag bestämde mig efter att ha haft ett långt och bra samtal i telefonen med uppfödaren att åka och titta på honom med tanken att köpa honom på direkten då det var en bit att åka. Han fanns hos uppfödaren i Skåne.
Det slumpade sig så att min sambo inte kunde följa med just den avtalade kvällen så jag fick åka ihop med min pappa.
Så fort jag träffade Totti, eller Nalle som han hette då, blev jag helt kär. Han var sååå söt. MEN det kändes fel att köpa en hund som min sambo inte hade träffat, min kropp skrek liksom nej så jag jag bad om att få tänka på saken och åkte hem igen.
Efter ett par turer fram och tillbaka satte jag och min sambo oss i bilen och åkte återigen till uppfödaren. Den här gången blev det affär och vi fick med oss världens sötaste lilla orangea hårboll hem.

Så nu vet ni hur det gick till när bloggens huvudperson hittade sitt hem.
Vi hörs snart igen!

                                                                           

Baloo

Baloo

En mycket trött Totti första kvällen hemma hos oss